Om vad vi gör av våra liv, och vad livet gör av oss.
Förmiddagen den 22 juli 2015 lämnar sommarvikarien Karin Johansson, för sista gången, den psykiatriska kliniken utanför Värnamo. Enligt uppgift är det för att göra ett rutinärende med patienten Paul Klasson. Karin har därefter aldrig återfunnits. Vid slagningar i polisens databas går det inte att finna någon relevant information om Karin, hon har agerat under en kapad identitet. Allt som återstår är ett suddigt fotografi.
Jag är ”Karin”.
Mot elden är en mångbottnad och vindlande roman om ett försvinnande, men framförallt en skildring vad livet gör med oss och vad vi gör med våra liv. Att överleva sin historia är en sak, men att leva – är det möjligt med blicken fäst vid det förflutna?
Boken ramar in omgivningens perspektiv, speglat genom den försvunnas ögon. Mot elden är en berättelse om längtan efter frihet, dess pris och konsekvenser.
Författare: Marcus Magnusson
ISBN: 9789178857210
Bandtyp: Mjuka pärmar, 287 sidor
Provläsning: Mot elden
Pressmaterial omslagsbild: 9789178857210
Pressmaterial författarbild: Marcus Magnusson
Lotta –
En annorlunda bok, "förklädd" till en deckare men egentligen kretsar handlingen om relationerna de inblandade emellan. Jag gillade den verkligen! Många skarpa reflektioner om hur människor enas och bråkar. Det är många flaggningar i början av boken som får sin förklaring efter hand. Jag rekommenderarar den till alla som är intresserade av psykologi och livsöden.
ninasboktips –
En stark debut om livet på en sluten psykiatrisk avdelning med dess intagna och personalen. En berättelse om det förflutna, ångest och hat. Det är en berättelse om orsak och verkan, om att utnyttja, om att gå sönder inombords, om att hämnas, och tar upp ett stort samhällsproblem som tyvärr existerar i allra högsta grad. Känslorna hos de berörda riktigt går att ta på och jag la ifrån mig boken flera gånger och försvann i egna tankar och funderingar. Innehållet känns äkta och trots ett jobbigt ämne så kändes boken pigg och energisk. Och det bästa av allt, jag kunde knappast lägga ifrån mig boken när jag hade börjat läsa.
Marias bokhylla –
2,5/5
Under ett rutinärende med patient Paul Klasson försvinner sommarvikarien Karin Johansson spårlöst och har aldrig återfunnits. Det verkar som om hon faktiskt aldrig någonsin har existerat. Under två delar får läsaren först bekanta sig med de andra sommarvikarierna, deras teorier om vad som har hänt och deras erfarenhet av Karin, och i del två veta mer om Karin och hennes bakgrund.
Tyvärr måste jag erkänna att den här boken inte var något för mig från början, och hade det inte varit för att det var ett recensionsexemplar från ett förlag, hade jag antagligen inte ens läst klart den. När del två så börjar, 120 sidor in och jag istället får följa det verkliga händelseförloppet och Karins bakgrund, blir det så mycket bättre och jag läser klart boken i ett nafs. Men då är egentligen skadan skedd för mig och betyget speglar också det.
Persongalleriet är lagom stort för den här sorten av bok, och dess längd. När jag får lära känna Karin och hennes historia, tycker jag mer och mer om henne, även om jag skulle vilja skaka om henne rejält flera gånger för att få henne att förstå vad det är som händer. Det är också då jag får grepp om flera av de andra sommarvikarierna, när jag får en utomståendes bild på dem och det ändras från hur de beskriver sig själva i del ett. Däremot får jag inget riktigt grepp om dem där, vilket såklart kan vara helt medvetet från författarens sida. Det enda som händer är att jag ogillar dem allihop. Och det är visserligen bra mycket bättre än att jag skulle ställa mig helt nollställd till dem, men jag hade önskat att få ha åtminstone en som kändes lite mer sympatisk och som kunde ge mig lite andningsutrymme under läsningens gång.
Jag har läst flera andra recensioner om den här boken som finner den ofantligt spännande och där läsaren inte kunde lägga ifrån sig boken, så det är inte alls helt otroligt att det är jag och Mot elden som inte alls passar varandra. Jag är mycket glad över att boken har hittat till dem som tycker om den. Och den hade också passat mig mycket bättre, om del två hade kommit mycket tidigare. Jag tycker verkligen om att läsa om Karins bakgrund och gillar upplägget med att kapitlen i delen växlar mellan uppväxt och vad som händer under planering och utförande av sommarvikariatet.
Språket är bra och fungerar fint för genre och bokens längd. Kapitlen är korta och lätta att ta in och boken lämnar mig med många funderingar på människans psyke. Det är mycket tydligt att Marcus Magnusson har gedigen erfarenhet inom området.