Barnajägarmyndigheten i Alaska har fått problem. Vid de kraftiga temperaturfall som blivit allt vanligare i delstaten börjar barnajägarkittet fallera. Och då tekniken sviker står man där med bara nävarna i de björntätaste av marker. Behovet av att återuppväcka gamla slagtekniker anpassade för björn är skriande, men kunskapen har gått förlorad för alla utom för intendenten på museet för handgemäng i Kvikkjokk. Men ska han kunna väcka liv i det som nästan helt gått förlorat?
Samtidigt avgörs björnarnas årliga mästerskap i stubbryckning i Sibirien. Efter denna väldiga kraftmätning slår Rågrizzlyn från Alaska följe med Den vita mästaren på väg mot kallare breddgrader. Till slut, då det är dags för avsked, berättar Den vita mästaren om Köldhoran, det väsen som bundit isbjörnarna till sig och som nu manar till isbjörnsvandring mot Alaska …
Då temperaturerna faller och då utrustning, människa och best fryser sönder och samman är gammal visdom den enda räddning som står till buds. Skymningen sänker sig över Alaska.
Slåss inte mer än en gång varje dag.
Ät och vila före ett slagsmål.
Försök få in den första riktiga smällen. En labet duger inte för den som står pall för hårda smällar.
En rallarsving som träffar, den är det inte många som står pall för.
Håller du kvar kraften i hela rundpallaren så kan du sänka även den som står pall för en rallarsving.
Man förlorar lätt kraft på slutet av en lång slagrörelse, man måste accelerera i slaget hela vägen in.
Slag som missar gör inte mycket nytta.
Gamla oförrätter måste betalas.
Människor och björnar är olika. Man slåss med dem på olika sätt.
—
Författare: Arvid Zheng Norin
Sofia –
En oväntad och oförutsägbar historia med humoristiska och makabra inslag. Varje del i boken ger en nyfikenhet som gör det svårt att lägga ifrån sig. Boken är välskriven med ett behagligt och något grovt språk. Efter sig lämnar den en tomhet.
Chanette andersson –
Detta var då en minst sagt annorlunda bok. Inte bara för de dikt liknande inslagen utan att det fokucerar mycket på just slagsmål. Speciellt Rallarsvingen.
*🐻*
Jag skrattade en hel del då björnarna snackade med varandra. Så männskliga.
Halsen snörptes till lite när jag läste om ”Barnajägarna” i Alaska. Där är björnar, magiska varelser & människor. Ja jag fällde faktiskt en tår i slutet av boken också.
*🐻*
Men där är något mer djupliggande i denna boken. Där är magi, historia & familj. En bok som utspelar sig i ett kallt landskap.
********
”Slåss inte mer än en gång varje dag”
Hans –
En ovanlig, spännande och mustig skröna/fabel som skulle kunna ligga till grund för ett filmmanus?
Jacob –
Det här är en härlig skröna som man snabbt sugs in i och som lever vidare hela vägen till sista sidan. Underfundig humor, talande björnar och magiska väsen är ingredienser som ingår i denna välskrivna bok med flera oväntade vändningar.
Otto Linderborg –
Romanen saknar saknar alla pretentioner av manligt självhat, vilket är bra. I stället utgörs innehållet i mångt och mycket av slagsmål, av björnar som rycker stubbar ur marken, samt av barnajägare ilande fram på snöskotrar. Man förmodar att författarens uppväxt i de nordligare delarna av Sverige kan ha haft en del att göra med valen av motiv. Narrativet är också ständigt fantasifullt och tidvis även slagkraftigt, samtidigt som det finns en underton av latent samtidsanalys, vilken löper genom hela romanen. Bokens inledande kapitel är högst intresseväckande, och också väldigt fint berättat. Likaså alla beskrivningar av björnar. Emellertid är boken i mitt tycke för lång, och kunde gott ha kortats ner med hälften. Därför ger jag ”bara” tre stjärnor. Men detta är förstås en smaksak, vissa gillar ju långa böcker. Läs en fullständigare recension av boken på min blogg: humanwarrior.blogg.se