Madelaine blir indragen i ett besynnerligt fall.
Kaprifolen stod i full blom och spred en ljuvlig doft över Bohus-Malmön. Madelaine såg fram emot flytten till ön. Hjärtat värkte av längtan tillbaka till naturen och till det ärvda huset på Stallen som nu var hennes eget. Madelaine kände sig lättad över att renoveringen av huset äntligen var klar och att flyttlådorna var uppackade. Plötsligt och oväntat hände något på ön som skapade både oro och rädsla bland lokalbefolkningen och turister. Madelaine blev indragen i ett besynnerligt fall som gäckade både henne och kriminalkommissarie Erik Åhlinder. Vad var det egentligen som hade hänt?
@ihvuvudetpamalin –
Bokrecension: I kaprifolens skugga av Liz Essman
Kaprifolen stod i full blom och spred en ljuvlig doft över Bohus-Malmön. Madelaine såg fram emot flytten till ön. Hjärtat värkte av längtan tillbaka till naturen och till det ärvda huset på Stallen som nu var hennes eget. Madelaine kände sig lättad över att renoveringen av huset äntligen var klar och att flyttlådorna var uppackade.
Plötsligt och oväntat hände något på ön som skapade både oro och rädsla bland lokalbefolkningen och turister.
Madelaine blev indragen i ett besynnerligt fall som gäckade både henne och kriminalkommissarie Erik Åhlinder.
Det här var en riktigt mysig feelgooddeckare i skärgårdsmiljö. En ljuvlig, lagom lång bok som gav mersmak. Hoppas på fler böcker om Madelaine, Apollo och Bengt.
Marias bokhylla –
En äldre kvinna hittas svårt skadad och avlider sedan av sina skador. Det enda hon hinner säga till Madelaine är ”rökangero”, och det är det ingen som är hjälpt av. Tillsammans med vännen Bertil, börjar Madelaine nysta i vem som kan ha velat den gamla kvinnan något illa. Kan det vara någon av konfirmanderna som är på ön för stunden, eller kanske är det Evald som verkar ha genomgått en personlighetsförändring på den senaste tiden? Eller är det den nyinflyttade liraren från Stockholm, som inte heller verkar vara någon särskilt trevlig typ?
I kaprifolens skugga är en lättläst och trevlig liten deckare som utspelar sig på Bohus-Malmön. Liz Essman har lyckats få till karaktärer som man kan sympatisera med, tycker jag och slutet är för mig överraskande, men ändå når det inte riktigt ända fram för mig. Man hinner inte riktigt lära känna någon på djupet, och det blir svårt för mig ibland att hålla reda på alla namn när det kommer så många i en relativt kort bok. Jag tycker om Madelaine, men förstår inte riktigt den här relationen hon har med vare sig Bertil, eller sin make som nämns lite sådär i förbifarten. Hon saknar honom, men så nämns han aldrig igen. Inte verkar de ha någon kontakt heller.
Språket är lättläst och flyter på helt okej, men för mig är det för mycket skrivande på näsan istället för gestaltande. Och det är okej, för det finns jättemånga som vill ha det så, men det passade inte mig helt och hållet. Däremot tycker jag väldigt mycket om miljöerna som målas upp och tycker att det verkar finnas bra förutsättningar för att skriva en deckarserie som utspelar sig just på Bohus-Malmön med Madelaine i spetsen för den lokala deckartruppen.