Jonas Ahlqvist kommer till Fatmomakke med lång erfarenhet från grova brott och gängkriminalitet i Gävle. Hans bästa vän och kollega har skjutits till döds och hans flickvän har lämnat honom. Ändå blickar han ut över Marsfjället och känner hur utsikten ger honom hopp om att läka från sina sorger. Nytt hem, nytt jobb, en ny chans att börja om!
Jonas hinner inte njuta länge av den svindlande utsikten innan ett långt utdraget avgrundsvrål från en kvinna ekar i dalgången. Kalla kårar skälver genom kroppen och med hjärtat i halsgropen springer Jonas mot kyrkogården där han möts av en makaber syn. Någon har grävt upp en grav och borrat ett järnspett genom kraniet på liket.
Gravskändningen följs av ytterligare ett mord och den annars så lugna dalgången skakas i sina grundvalar när hemligheter nystas upp.
Det här är första boken om Jonas Ahlqvist, polis i fjällpatrullen, lokalpolisområde Nord.
Författare: Cecilia Ström
Jenny Lindmark –
Dold vrede är Cecilia Ströms debut. Det är en deckare, med polisen Jonas Ahlqvist i huvudrollen. Jonas har haft det tufft på sitt jobb som polis i Gävle, och bestämmer sig för att flytta till Fatmomakke, med förhoppningen att få en lugnare tjänst där. Hans förhoppningar grusas då han får en gravskändning på halsen, men kanske kommer han att hitta kärleken igen i Line, barnbarn till mannen i graven?
Boken utspelar sig i Vilhelmina fjällvärld, och bygger på en släktfejd. Den påminner mig en hel del om Stina Jacksons Silvervägen, som utspelar sig i och omkring Glommersträsk. Skillnaden mellan dessa två böcker är att Ström förmår att skildra en mycket mer nyanserad bild av norra Norrlands inland och de människor som bor här. Där Jacksons bild blir en sektliknande patriarkal värld, blir Ströms skildring en som jag känner igen mig i. Jag är född och uppväxt 7,5 mil från Vilhelmina, och jag känner igen de människor och de relationer Ström så skickligt beskriver. En värld där alla känner alla, är beroende av varandra, och där ett gräl om ett fisknät kan vara oerhört allvarligt.
Handlingen kan tyckas enkel, och som att man har sett den förr. Hur ofta har vi inte läst om en polis som precis skilt sig, med alkoholproblem, som kastas in i ett nytt fall? Ofta. Men luras inte att tro att vi gör det i Ströms bok. Jonas Ahlqvist är förvisso nybliven singel, och slickar sina sår, men han har inga alkoholproblem, och han är en man som är mer i balans och i kontakt med sina känslor än vad vi är vana vid i den här genren. Ström skildrar Jonas på ett trovärdigt sätt, och jag hade gärna sett mer av Jonas Ahlqvist, mannen, för att få en balans mot Jonas Ahlqvist, polisen.
Det märks att författaren har stor kunskap om polisarbete, och i vissa delar kan hennes lust att beskriva olika tillvägagångssätt nästan ta överhanden. Samtidigt ger det en stor trovärdighet till berättelsen, och jag tänker att författaren kommer att hitta en balans mellan det personliga och det professionella hos sina karaktärer, ju mer hon umgås med dem. Kanske är det så att Jonas behöver luta sig lite mer mot sin identitet som polis, eftersom han nyss blivit lämnad? Han kanske struntar i att jag som läsare vill veta mer om hans känsloliv?
Så vad tycker jag då om Dold vrede? Jag tycker att de tär en alldeles utmärkt debutroman, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Det faktum att jag ser fram emot att få läsa mer om Jonas Ahlqvist och att få vistas mer med honom i vilhelminafjällen talar sitt tydliga språk. Hatten av för dig, Cecilia!
Jenny Lindmark
Marias bokhylla –
Jonas Ahlqvist byter från att vara polis i Gävle till att jobba i Fatmomakke utanför Vilhelmina. På något sätt tror han att det ska bli lugnare där, en chans att börja om från det de jobbiga erfarenheter han har. Men han hinner knappt anlända innan han får i jobb att utreda en gravskändning. Och sedan eskalerar allting till något Jonas aldrig trodde skulle hända.
Dold vrede är första boken om Jonas Ahlqvist, polis i lokalpolisområde Nord och är Cecilia Ströms debutbok. En kriminalroman som inte bara fokuserar på polisarbetet, utan också på förövarens känslor och erfarenheter, och även så på polisen Jonas egna känslor. Det är ingen lätt historia som han och kollegorna utreder.
Persongalleriet är inte särskilt stort, och kanske är det inte så konstigt med tanke på att det vare sig är en särskilt stor polisstyrka eller en tätbefolkad plats som Jonas Ahlqvist befinner sig på. Däremot finns det hemligheter och historier i överflöd. Jag tycker om Jonas som huvudperson. Han har sina demoner och är inte alls särskilt bra på att kontrollera och styra över sina känslor som han tror. Genom läsningen finner jag mig tycka synd om, empatisera med, och vilja skaka om honom i omgångar.
Dold vrede är en relativt kort bort, med sina 209 sidor, men jag uppskattar att det känns som att inget är där i onödan. I och med att det inte finns mycket utrymme för transportsträckor mellan händelser, händer det istället saker hela tiden. Något annat jag också tycker om, är att Ström visar på hur svårt det kan vara med de enorma polisområdena som man har längre upp i landet. Speciellt när det kommer till ett fall av den här kalibern, där minst en i styrkan är alldeles för insyltad känslomässigt för att egentligen kunna vara partisk.
Är det supersvårt att räkna ut vad det är som har hänt? Njae, det är det väl inte, men jag uppskattar att få se handlingen och historien utvecklas framför mig på vägen till svaret. Språket är bra och flyter på fint. Och för mig som växte upp ca 11 mil söder om Vilhelmina, är det också trevligt att känna av någon form av hembygdskänsla. Även om jag är väldigt glad över att det inte varit såhär dramatiskt de gånger jag varit där.