”Vad menar du med mitt eget behov?” sa Stina. ”Jag förstår inte frågan!”
Jag var handledare för en grupp föräldrar med funktionshindrade barn, vi pratade om våra barn och våra liv. Stinas svar var förståeligt.
Vårt enda fokus i gruppen var våra barn och deras behov. Inte våra egna! Samtidigt ville jag ha ett eget liv, oavsett mitt barn, en tanke som var enormt skamlig för mig då, i föräldragruppen.
Separationen från mitt funktionshindrade barn är också det svåraste jag gjort och det viktigaste. Både för henne och för mig. Nu lever vi parallella liv med mycket kontakt och det är gott för oss.
Att skaffa sig ett eget liv visade sig inte vara skamligt men smärtsamt och nödvändigt. Och det hade aldrig varit möjligt utan hjälp.
Jag har skrivit denna bok för att berätta om mig och min resa. Jag hoppas att boken kan ge stöd åt andra kämpande föräldrar, som, precis som jag, kanske också glömt bort sig själva på vägen.
Irene Grönwall arbetar som personlig assistent, teaterpedagog, processkonsult och konstnär.
Hon är utbildad till skådespelare i London och till konsult på Gestaltakademin i Skandinavien/Derby University.
Irene har även en examen från Somatic Experiencing i traumaterapi.
Sin konstnärliga utbildning har hon fått på Gerleborgskolan och Folkuniversitetet.
Provläsning: Alltid mitt barn
Pressmaterial omslagsbild: 9789178852918
Pressmaterial författarbild: Irene Grönwall
Kjerstin Oscarsson –
Du har skrivit en mycket vacker och djupt gripande bok, Irene. Du tar läsaren med på en smärtsam resa. Och jag är ändå bara läsare. Att dela dina upplevelser gör ont att ta in. Samtidigt är det upplyftande och glädjande att du kommit ut "på andra sidan" så klar och stark. Som läsare kommer jag också att dela den kärlek du känner för din dotter Isa. Boken värmer och som läsare känner jag tillgivenhet till både Isa och dig. Tack Irene för att du så generöst delar med dig av dina tankar, känslor, upplevelser och utveckling. Vilken resa! Så intressant att läsa! Ett litet mästerverk.
Lisbeth Gustafsson –
Ett stort och varmt tack för din bok som jag nu har läst från den första pärmen till den sista. Du har ett så vackert existentiellt tilltal i en nästa prosa-poetisk form. De luftiga sidorna förstärker dessutom de relationella frågorna du brottas med tillsammans med ditt barn. Tomheten blir levande på sidornas vita fält. Där får mina egna frågor och känslor rum och rymd under läsningen. Din bok är ett konstverk som kanske skulle kunna transformeras till ett ljud och ljusverk, tänker jag. En existentiell symfoni om livets brustenhet och förunderligt läkande kraft.