Telefonsamtalet från Gotland förändrar i ett slag tillvaron för familjen. Efter ett epileptiskt anfall befinner sig dottern på Visby lasarett med en misstänkt tumör i hjärnan. Hon har nyss fyllt trettio. ”Och jag vill inte att ni ömkar mig. Lova det!” avslutar hon samtalet med sin mamma. Hon menar allvar. Mamman lovar. Ingen av dem förstår hur övermäktigt det löftet är.
Jag lovade att inte ömka är en mammas berättelse om dotterns åtta år med allvarlig hjärntumör. Samtidigt med mammans upplevelser av osäkerhet i sin strävan att stötta dottern i sjukdomen visar dottern själv en livsbejakande styrka. Hon tar vara på livet, kärleken, vänskapen och skrattet, tillåter sig att vara lycklig.
Med sin bakgrund som sjukgymnast inom smärtrehabilitering och lärare vid medicinsk fakultet ser författaren boken som en möjlig källa till reflektion och stöd för andra som känner igen sig i hennes berättelse.
Författare: Margareta Sandberg
Birgitta Green, pensionerad lärare, författare –
Jag lovade att inte ömka
Så heter en bok jag nyss läst ut. Författaren Margareta Sandberg tar med läsaren på en resa som varar i åtta år. Små ”utflykter” till författarens barndom ger bakgrund och perspektiv.
Boken handlar om en mammas tankar och känslor inför en vuxen dotters kamp mot cancern. En kamp som pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Mina tankar runt boken är färgade av mina egna upplevelser av att stå vid sidan av en nära anhörig som kämpar med obotlig sjukdom och så småningom lämnar jordelivet (min man gick bort i ALS för i dagarna 20 år sedan).
Boken är mycket vackert skriven. Natur, miljö, händelser beskrivs på ett fint och ljust sätt. Det är lätt att leva med i stämningar och känslor. Ett så svårt ämne – att följa sin egen dotter i hennes kamp mot sjukdom – är skildrat med värme och ljus. Att inte vara den allra närmaste, att stå utanför den allra innersta cirkeln runt dottern, är smärtsamt men ändå så fint beskrivet.
Denna bok borde läsas av många: Den som är mitt inne i den svåra tid det är att stå vid sidan av en svårt sjuk närstående. Den som följt en nära anhörig och som hunnit ett stycke framåt i sitt sorgearbete och saknad. Den som känner någon som mist en nära anhörig. Den som möter anhöriga till svårt sjuka personer – ja, listan kan göras lång.
Boken rekommenderas varmt.
Anna Lundqvist, neuropsykolog –
Margareta Sandberg har skrivit sin berättelse om sin dotter Malins sjukdom och död. Det är en gripande resa som Margareta låter läsaren följa med på, i såväl mörka som ljusa stämningar …
Margareta uppvisar stor ödmjukhet och respekt för Malins integritet i sin beskrivning av Malins långa sjukdomstid. Det är Malin som står i centrum och som boken handlar om. Men liksom livet är en brokig väv med många inslag, som lever sitt eget liv, dyker händelser, känslor och minnen från Margaretas egen uppväxt upp … Dåtid och nutid vävs samman på ett fint sätt som många gånger visar hur skört livet är … Margareta Sandberg har skrivit en berörande bok om en dotter, som famnar livet fast hon är medveten om slutet, om en mor som stundvis är hudlös och måste gömma sina känslor i sitt innersta … Boken är skriven med ett finstämt språk som ger innehållet rättvisa … Margaretas berättelse om Malin är värdefull läsning om livets existens.