Min pappa var adoptivson till min farfar och relationen mellan dem var dålig, men då min farmor dog 1958 blev denna relation usel.
Min pappa och farfar var helt motsatta personligheter, som gav upphov till konflikter och mitt i detta hamnade jag.
Karl Gunnar Wahlström, född 1906-06-30, död 1990-03-22, var min farfar. Han gav mig trygghet och bekräftelse, som är så viktigt under uppväxten. Samtidigt var farfar en synnerligen stark personlighet, i hans sällskap blev tillvaron aldrig tråkig. Men som en stark personlighet var han inte alltid lätt att ha att göra med, som pappa från och till erfor.
Det ständigt spända förhållandet mellan min pappa och farfar innehöll ups and downs men rätades aldrig riktigt ut till en försoning.
Det här är berättelsen om Sture – barnet och barnbarnet – när han navigerar genom livet med två olika kompasser att förhålla sig till i jakten på sin egen.
Sture Wahlström är idag pensionär efter ett drygt 50-årigt arbetsliv inom bygg- och fastighetsbranschen. Pensionärslivet ägnas åt skrivande och intresse för fotboll, Sture Wahlström är medlem i Manchester United och livstidmedlem i Manchester United Supporters Club Scandinavia samt har Sir Alex Ferguson som förebild.
En sjutusandes farfar och jag kan väcka intresse hos dem som hade sina barndoms- och tonår under 60- och 70-talet, men kan även roa dem som vill få sig rejäla skratt med inslag av motsatsen känslosamma sentimentala inslag.
Boksniffaren –
En bok där författaren berättar om sin farfar. Hur han var, vad han gjorde & vad dom gjorde ihop. Också om relationen mellan farfarn & fadern. Ett fint biografiskt porträtt om kärleken till sin farfar. Men också om hur hans förhållande till sin mor & far var. En självbiografisk bok men mycke om just relationen till sin farfar.
*🐟*
Väldigt fin bok som fick mig att nawww & aj aj & ha ha ha. Ja jag skrattade en del åt deras härlig galna upptåg. Den farfarn var det bokstavligen krut i (ja ni kommer förstå när ni läser den)
Gunnar Zettersten –
Sture Wahlström, Täby har skrivit en fascinerande bok om sin barndom och ungdom i den lilla byn Östanbo nära Söderhamn. Han var inte omtyckt av sina föräldrar. Det första minne han har av sin mor är, när hon i Stures 3-4-årsåldern säger: ”Du har förstört mitt liv.”
Men Sture har en fantastisk farfar, som stöttar honom i allt och lär honom att fiska, att hantera en moped, att lyssna till och lära av nyheterna på TV och att i gymnasieåldern läsa vuxenlitteratur. Han besvarar också alla de frågor en nyfiken 6-åring kan ställa inför TV-världens mysterier. Sture känner sig aldrig nertryckt av farfar utan tvärtom uppmuntrad till att söka få reda på hur världen fungerar.
Tack vare farfaders kärlek kunde Sture trots föräldrarnas avsaknad av kärlek till honom ändå känna att han hade en god barndom och ungdom. Att Sture kunde växa upp och bli en yrkesskicklig byggingenjör är till stor del farfars förtjänst. Att boken har titeln”En sjutusendes farfar och jag” är slående och logiskt.
Till en början var jag förbryllad över att Sture i boken så utförligt och ofta skildrar hur farfar startar och framför mopeden under ideliga svordomar, när den krånglar. Med Sture stående på ramen ovanpå motorn åker de uppför Gussibacken till en av de många sjöarna. Likaså att han beskriver nästan varje kast vid fiskandet och att farfar svär över alla mörtar och tusenbröder som de får upp. Stures initierade och noggranna skildring av hur han lär sig meta och hur farfar tar honom till olika goda fiskevatten för att främst försöka få abborrar eller gäddor, är mycket spisvärda för alla som anser att fiske är livet. Farfar drar sig inte för att då och då tillgripa den olagliga fångstmetoden genom att använda dynamit. ”Sture för fan, säg inget till någon om tändhattar och dynamik”, förmanar han Sture, som håller tyst i 60 år. Den småfisk som fångas skänker han till sin granne Hildur, som matar hönsen med dem. Sture upprepar också innehållet i den ständigt återkommande måltiden bestående av ”skånelimpsmackor med bonnsmör och starkost” jämte Kalles kaviar.
Så småningom inser jag att Stures repetitioner är ett uttryck för att beskriva farfars sätt att bygga upp stabilitet och säkerhet hos Sture. Jag är också förvånad över att Sture till synes kommer ihåg alla repliker, som han och farfar utbyter. Men det skrivsättet, som Jan Myrdal excellerade i, ger en närhet och intimitet till vad Sture upplever.
Stures mamma är däremot inte någon som stöder Sture, medan pappan ändå tillåter Sture att cykla över till farfar och tom få sova där, dock oftast först efter att Sture jobbat i hemmet med att exempelvis hugga ved, diska och rensa potatistäppan. Mamman lever i sin egen värld med bl.a. tablettmissbruk efter att första barnet omkommit till följd av att nykokt kaffe skållat henne. Efter mammans död hittas en lapp, där hon ger ”uttryck för sitt missnöje med mig och hur illa hon tycker om mig”, skriver Sture.
Sture börjar spela fotboll och intresset för fotboll lever fortfarande i hög grad hos honom. Han är idag bl.a. livstidsmedlem i Manchester Uniteds supporterklubb. Pappan är dock i grunden negativ till Stures fotbollsträning och säger:” Tänk om du istället lagt denna tid på att lära dig något vettigt, i stället för att sparka boll med brukindianerna,” Pappan menar då de som jobbar på Ala sågverk. Pappan anser, att idrottande är överklassfasoner och då och då får Sture en örfil för att han varit iväg och tränat.
En av de finaste skildringar i boken är när farfar tar med Sture till Finland, där de hälsar på hos ett antal släktingar.Under resan visar farfar åtskilliga prov på förmågan att ta kontakt med olika människor trots att han inte kan finska.
Särskilt ”mulliga fruntimmer” drar till sig farfars intresse, även på hemmaplan. Längre fram gör pappan om samma färd med hela familjen inklusive yngsta barnet Rolf, som blir föräldrarnas älsklingsbarn. Sture och hans flickvän nekas längre fram stöd för köp av ett hus i Uppsala. ”Vi kan bara hjälpa en och du vill ju inte bo här i byn”. Till sonen Rolf köpte pappan en trävilla i byn och rustade upp den.
Sture berättar utförligt om hur farfar ser till att Sture börjar läsa god litteratur.. Sven Hedins mästerverk Från pol till pol blir introduktionen för Stures nya värld. På farfars inrådan fortsätter Sture med Sveriges proletärförfattare och de sovjetiska författarna Pasternak och Solzjenitsyn. Farfars breda syn på litteraturen innebär att Sture blir allt mera insatt i hur världen fungerar och litteratur blir en av hans stora intressen i livet.
I senare delen av boken flyter hans text säkrare och tydligare. De tidigare många upprepningarna återfinns inte och han kan på ett intressant sätt visa hur gymnasieåren i Söderhamn fortskrider.
Vid nära 22 års ålder flyttar han från föräldrarna och bosätter sig i Uppsala för fortsatta studier. Han kan då blicka tillbaka på en ungdomstid, som präglats av föräldrarnas avoghet, men tack vare farfar omsorg kan Sture klara tillvaron utan mentala störningar. Trots föräldrarnas beklämmande attityd, fördömer Sture inte dem utan försöker hålla en neutral linje, men jag känner dock en undertryckt vrede över att han blivit behandlat på ett så orättvist sätt.
Sammanfattningsvis ger boken en ypperlig skildring av hur livet kunde te sig för en yngling i mitten av förra seklet och vikten att vara omtyckt av en vuxen person.
Vangjush Mulla –
En väldigt fin bok som författaren berättar om sin farfar.
Författaren beskriver i en fantastisk sätt historian, miljön, relationen med sina föräldrar och speciellt med farfar.
Är verkligen en superbra bok som väcker intresse på varje sida .
Det känns som man befinner sig där när man läser detta boken.
Jag rekommenderar varmt denna bok till alla som är intresserade av historia, släktforskning och berättelser om mänskliga relationer som sträcker sig över tid och rum. Det är en bok som kommer att berika och förtrolla läsare i alla åldrar.
Peter Erichsen –
Boken förmedlar på ett gripande sätt författarens uppväxt i en tidstypisk atmosfär och i en familj med alla dess positiva och negativa sidor. Som bokens titel antyder blir Sture älskad och uppmuntrad av sin farfar. Däremot behandlas han hårt av sin far och är inte älskad av sin mor, som lever i sin egen värld.
Kanske skulle färre textupprepningar ha gjort läsningen mer flytande och därmed förmedlar bokens innehåll ännu mer spännande.
Jacob Valgeborg –
Boken ’En sjutusandes farfar och jag’ är en gripande berättelse om familjeband, konflikter och sökandet efter identitet.
Författaren tar läsaren med på en emotionell resa genom sitt liv, där relationen mellan pappa och farfar står i centrum.
Med en blandning av humor och djup lyckas författaren fånga läsarens intresse och skapa en berättelse som både berör och fascinerar.
Oavsett om du är intresserad av familjerelationer eller bara söker en läsupplevelse fylld av känslor, är ’En sjutusandes farfar och jag’ en bok som kommer att fånga ditt hjärta.
Jan Sjöström –
Ett gripande stycke livshistoria om en pojks uppväxt med familjerelationer där identiteten står i focus.
vardagen skildras med djup sorg men även glädje. Familjens djupa sorg efter ett avlidet barn och hur personerna försöker hitta åter till vardagen och sina identiteter.
Man får en inblick hur vardagen kunde se ut i en familj med tunga arbeten och glädjeämnen.
Rekommenderar verkligen denna bok
Skildrar hur saker såg ut förr. Kan vara en bra tankeställare för alla.
Ibland så behöver man stanna upp lite.
Jan Sjöström
Afroviti Xhoga –
En väldigt fin bok som författaren berättar om sin farfar. Författaren tar läsaren med på en emotionell resa genom sitt liv, där relationen mellan pappa och farfar står i centrum.
Jag rekommenderar varmt denna bok till alla som är intresserade av historia, Kan vara en bra tankeställare för alla.
Lena Frykberg –
En mycket gripande bok som min Fina skolkamrat har skrivit. Så mycket man fått veta som man inte visste om. Men en sak hade han verkligen rätt I, en sjutusandes Farfar hade han. En mycket läsvärd bok, som berör väldigt mycket. Läs den..