Jens ser alarmerande samband.
Hur förklarar man för allmänheten att det har begåtts ett fruktansvärt misstag? Att vi bär på en inre överlägsen fiende som fått oss att förbise den ödesdigra kopplingen mellan klimatet och klimakteriet?
Människan bidrar i högsta grad till klimatförändringarna.
Men inte på det sätt vi hittills trott.
Den egentliga orsaken är sensationell.
Efter ett dramatiskt uppbrott inleder han en stollig kamp för att rädda mänskligheten.
Så håll i hatten.
Om du har någon.
Annars håll i något annat du finner lämpligt.
Och jorden är oskyldigt blå är ämnad att vara rolig. Humoristisk. Locka till skratt, men samtidigt vidga tankebanorna och se vårt nuvarande leverne ur nya perspektiv.
Författare: Mikael Pettersson
Marias bokhylla –
3,5/5
Jens ser samband som kanske inte alla andra ser och förstår inte hur alla andra kan ha missat det. Konstigt nog verkar inte alla andra tycka att de där sambanden är lika självklara som han gör. Så istället bestämmer sig Jens för att själv kämpa och rädda mänskligheten.
I Mikael Petterssons Och jorden är oskyldigt blå finner vi en huvudperson som ser sin egen sanning och inte kan förstå att ingen annan har kommit på denna självklarhet, just eftersom den är så självklar. När ingen annan lyssnar, och efter ett uppbrott, bestämmer han sig för att det är han som får ta tag i kampen och rädda mänskligheten. Boken är tänkt att vara rolig och det är den. Den är full av ställen där jag fnissar till och ibland också skrattar högt.
Boken är skriven i dagboksstil, där Jens själv berättar om vad som händer under hans dagar. Det passar bra till den här sortens bok och Jens personlighet. Jag ser verkligen framför mig hur han på kvällen sitter hemma och skriver ner vad han har varit med om och hur han irriterar sig på att det inte alls går på det sätt han vill. Och ibland bara sina rena tankar rakt upp och ner. Ofta är det då jag skrattar högt, för Mikael Pettersson har ett väldigt roligt sätt att leka med ord och att ta med sådana uttryck som man kanske har hört någon gång och få dem att få plats.
Jag tycker om Jens som huvudperson. Jag vet aldrig var jag har honom. Ibland är jag osäker på om han ens vet det själv och det är verkligen en av bokens stora behållningar. Jag tycker om att det går fram och tillbaka och att det är svårt att veta om han är på väg i en nedåtgående spiral in i galenskap, eller om han är på väg att upptäcka något stort.
Språket är bra och fullt med humoristiska små anekdoter, berättelser och ordlekar och eftersom jag aldrig riktigt vet var ett dagboksinlägg tar mig, flyger sidorna förbi och håller mig vaken och alert under hela läsningen.
Evelina Forsberg –
En bok med mycket humor och man får sig ett gott skratt. Jens som huvudperson gillar jag och han har verkligen rätt i att det är vi människor som förstör klimatet. Vi måste bli bättre på att ta hand om klimatet.