Mamman var psykopat, pappan alkoholist; hon blev psykolog. Hur blev det så?
Min pappa var okomplicerat dubbel. En fin, intelligent och stabil man och en jävla alkoholist. Han ville ha mig, det gav mig självkänsla. Det var mer komplicerat med mamma. Hon var sin nervöse våldsbenägne fars favorit, vilket kan ha bidragit till hennes utveckling av två personligheter: en intagande kvinna och en våldsam despot.
Jag värnade länge myten om min fantastiska mamma. Levde i två separata inre tillstånd: Ett bejakat, utåtriktat och lyckligt; ett dolt, oroligt och ensamt. Det dolda försvann inte, det levde kvar undermedvetet och aktiverades senare.
Jag fann kärleken, gifte mig, blev mor och utbildade mig till psykolog. Dessa tre utmaningar tvingade mig att söka en djupare självkännedom. Jag upptäckte att jag från ung ålder aldrig litat på någon annan än mig själv. Idag, 70 år ung, känner jag mig hel, sann och rentav lycklig. Denna bok handlar om resan hit, med rötter ända från 1800-talets Göteborg.
Författare: Susanna Carolusson
ISBN: 9789178857685
Bandtyp: Mjuka pärmar, 368 sidor
Provläsning: Mamma var psykopat, jag blev psykolog
Pressmaterial omslagsbild: 9789178857685
Pressmaterial författarbild: Susanna Carolusson
Zelma Fors, Fil.dr –
Författaren lyckas återge egna upplevelser av våld i familjen på en nivå som kan förstås av alla. Det fysiska våldet utförs av mamman och även av pappan på mammas uppdrag. Det psykiska våldet är ständigt närvarande. Författaren beskriver hur hon som barn försöker bli av med det skrämmande: ”Det gör ont, men jag stänger av sådana känslor. Mamma skrämmer mig till att frysa fast, sluta andas, bara överleva.” Tumsugning, överkonsumtion av mat, förstoppning och dissociation blev konsekvenser i tidig ålder.
Susanna uppvisar också modet att skriva om det så kallade sjätte sinnet och ger flera exempel på sådan förmåga, t. ex. i samtal med sin medvetslöse son och även efter det att han lämnat jordelivet.
Börje Vickberg författare –
Enastående, fascinerande i sin tragik, ett tidsdokument som belyser och förklarar. Så oerhört mycket nedlagt arbete, inte minst på research. Författarens höga grad av självutlämnande tyder på stort mod som tillsammans med professionalism gör innehållet intressant, unikt och värdefullt. Författaren har lyckats skapa en frimodig och fängslande skildring av hur världen förändrats och hur hennes människoblivande gestaltats.
Marianne Nilsson psykolog –
Jag upplevde denna bok både fängslande o intressant. Ville sträckläsa den men fick hejda mig. Längtade ofta hem till boken, när jag var iväg (ute).
Starkt var det att få en målande och ovanligt uppriktig skildring av en psykopat; dito kvinna – författarens egen mor.
Anne Holmgren, psykolog –
GRATTIS, Susanna, till att ha skrivit en såå spännande o intressant bok som din senaste! En vän tipsade mig om denna, och när jag börjat läsa den kunde jag inte sluta! Glömde ibland att den handlade om dig, en kollega som jag känner. Du har lyckats att fånga läsaren så till den milda grad att man/jag inte ville att den skulle ta slut.
Anne Holmgren –
fortsätter recensera: Den här boken är verkligen läsvärd för alla, inte bara psykologiskt initierade läsare !! Dessutom humoristisk, trots tragik, så jag satt och småskrattade mellan varven av allvar!
Stefan Fransson –
Jag som läsare fick en fantastisk resa i författarens liv och hennes inre. Jag fascineras av de tidstypiska uttrycken, så kännetecknande för Göteborg under 50-talet och framåt! Ett så variationsrikt innehåll, infogat i en helhetsskapande tolkningsram. Jag tyckte om berättelsen om hur författaren träffade sin make, deras livsresa och hur det är idag. Boken är fint kryddad med underfundig humor. Den får mig att reflektera kring ord och ords personliga betydelser, tydlighet, metaforer, dubbla budskap, icke verbal kommunikation; ja hela spektrat av mänsklig kommunikation. Jag blev starkt berörd av två meningar i bokens epilog. "Jag misstänker att själen är lurig. Att den existerar som energi."
Marina Duell –
VILKEN resa även för mig som läsare! ViILKEN berg-och-dalbana, vilka sanslösa upplevelser och ändå så vardagliga för författaren. Med djup bestörtning men också med förbehållslös beundran har jag nu läst ut hennes bok.
Missa inte den, det är nog sällsynt att du får en sådan lättläst, inspirerande och ordvirtous biografi i dessa tunga ämnen.
Jag tycker också MYCKET om det sätt som författaren väver in sina professionella analyser och erfarenheter.
Läsningen hjälper också mig i mina antaganden om min egen uppväxt. Ärligt talat- jag slukade boken!
Anne Wollter, journalist –
Denna bok gör många gånger ont att läsa men man gläds åt att den lilla flickan Susanna fann strategier att överleva och att den vuxna Susanna kunnat bearbeta sin uppväxt konstruktivt, bli en hel människa och också utnyttja sina erfarenheter i sitt yrkesutövande. Detta är inte bara en självbiografi, det är också ett tidsdokument, särskilt över 1950- och 1960-talets Göteborg. Vi får följa familjen på olika adresser i Majorna, i Kortedala och under några somrar på Dyrön i Bohuslän. Språket är levande och detaljrikt, man känner doften av trångboddhet och utedass. Boken innehåller många fotografier, som också utgör fina tidsdokument. För oss som levt nära en psykopat, arbetat tillsammans med en eller kanske haft en som chef, är denna bok alldeles särskilt intressant att läsa och spegla sig i. Omdömet jag vill ge är 4,5.
Bo Artelius –
Hej Susanna!
Jag har läst Din bok "Mamma var psykopat, jag blev psykolog". Jag tycker den är en mycket intressant blandning av Din egna erfarenheter, iakttagelser och hänvisningar till psykologins stora tänkare.
Du och jag är uppvuxna i samma kvarter, jag är tre år äldre än Du. Det ger förstås en extra go känsla och för med sig för mig ännu mer realism i Din berättelse.
B. Andersson –
Jag hade och har stor behållning av denna bok. Beskrivningen av personlighetstypen, psykopaten, blir mycket lättare att förstå när någon, som författarens mor, utgör ett i verkligheten existerande exempel. Beskrivningarna i boken gav oupphörligen upphov till tankar som ”javisst så är det ju – varför har jag inte förstått det här förut”. Det är som att hela tiden gå på ett gungfly där man inte vet vilken tuva som håller för att trampa på. Trampar man på en sjunkande tuva så tror man lätt att man själv gjort fel fast ”felet” inte kunde undvikas. Precis som författaren beskriver sin mor, så är psykopaten ofta en mycket charmerande person och man måste försöka ursäkta sig själv för att man inte insåg faran. Fascinerande att läsa om författarens utveckling. Relationer till barn och make. Tankarna kring sonens olycka och därav följande behov av anpassning. Författarens förmåga att ta sig igenom en mycket omtumlande uppväxt.
Karin Jonhammar –
Läste ut boken snabbt, spännande läsning. Kände sorgligt att författaren som barn tvingades in i en strategi som innebar att bara våga lita på sig själv. Samhällsutvecklingen beskrivs på ett för mig så igenkännbart vis, som väckte egna minnen till liv. Tack för en tankeväckande läsupplevelse! Jag beundrar författarens styrka som aldrig verkar ta slut. Boksläppet var också en upplevelse, med författarens fyra scensamtal med mingelpauser.
Stina Hindström, psykolog –
Bokens berättelser spänner brett över generationer och borrar djupt i det psykologiska. Författaren gestaltar såväl barns som vuxnas inre värld och yttre upplevelser. Hon undersöker och beskriver, såväl analytisk som poetiskt, hur familjen kan både forma och fjärma en människa i utveckling. Jag gillar inte att betygsätta, det blir 4,5 om jag måste.
Bertil Ansehn –
En välskriven och tankeväckande bok som gett mig både igenkännandets glädje vid beskrivningen av miljöer och förhållanden i 50- och 60talets Majorna som en gedigen, fascinerande, hudlöst självutlämnande skildring av personlig utveckling trots ofta svåra omständigheter och familjeförhållanden. Och inte minst av förmågan hitta sin egen väg mot förståelse, självkännedom och plats i tillvaron.
Ann-Marie Eiler –
En gripande skildring av hur barnet Susanne, med så många odds emot sig, utvecklas till den vuxna självständiga kvinnan Susanna. Det är en berättelse om ett Maskrosbarns livsresa under svenskt 50-och 60-tal som berör djupt. Boken återuppväcker många minnen, allt från kalasbyxor till knallrosa pepparmintsläppstift och inte minst vardagslivet under några decennier i folkhemmets Göteborg. En mycket intressant och välskriven bok – fängslande, engagerande och delvis sorglig men också en bok med många leenden. Det blev många korta nätter under läsandets gång. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.
Agneta Wahlström –
En fantastisk bok om författarens mamma. Jag är så imponerad av upplägget och att hon kommer ihåg så mycket och att hon så tydligt och klart beskriver situationer och känslor. Boken ger inblick i vad som kan hända under en komplex uppväxtsituation och hur författaren på ett kreativt sätt tagit vara på sina erfarenheter. Hon ger oss läsare något att tänka på: Vad som ger en positiv utveckling, där det kunde hängt upp sig på ett förödande sätt.
Kristin Johansson-Lassbo –
Jag hade svårt att sluta, när jag väl hade börjat.
Kände igen min egna situation och uppväxt fast hos oss var det pappa som var psykopaten och. min mamma medberoende. Vi var till för våra vuxna föräldrar precis som Susanne beskriver det.
vad som är trösterikt för mig är att jag förstår att jag inte är ensam av att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj och att jag kanske tack vare detta har blivit den jag är i dag.
Tack Susanne för att du delar med dig av ditt liv.
Viktig bok för alla.
Kristin Johansson-Lassbo –
Jag hade svårt att sluta, när jag väl hade börjat.
Kände igen min egna situation och uppväxt fast hos oss var det pappa som var psykopaten och. min mamma medberoende. Vi var till för våra vuxna föräldrar precis som Susanne beskriver det.
vad som är trösterikt för mig är att jag förstår att jag inte är ensam av att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj och att jag kanske tack vare detta har blivit den jag är i dag.
Tack Susanne för att du delar med dig av ditt liv.
Kristin Johansson-Lassbo –
Jag hade svårt att sluta, när jag väl hade börjat läsa.
Kände igen min egna situation och uppväxt fast hos oss var det pappa som var psykopaten och min mamma som var medberoende. Vi var till för våra vuxna föräldrar precis som Susanne beskriver det.
Vad som är trösterikt för mig är att jag förstår att jag inte är ensam av att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj.
Tack Susanne för att du har delat med dig av ditt liv.
Lill Wennström –
En stark skildring av hur det har varit att växa upp med en labil mamma. Författaren ger också värdefull kunskap genom att spränga in psykologiska förklaringar till vad som händer i relationen. Genom det blir boken en illustrativ lärobok, berättad genom det vuxna barnets smärtfyllda minnen.
Dan Anders Palmquist fil lic fil dr –
Susanna har en utpräglad förmåga att skriva så att man är med när det händer vilket gör att läsarens eget själsliv kommer i rörelser och associationerna flödar. Sällsynt uppriktig och levande skildring av ett blivande till människa som dessutom också bjuder på väl underbyggda psykologiska synpunkter och sätter in berättelsen i ett vidare allmänmänskligt sammanhang.
Sven-Erik –
Nu har jag läst hela boken. Det var ett bra tag sedan jag läste en hel bok, brukar tappa intresset snabbt. Men denna är så levande och intressant så det var inte svårt. Jag kände igen många platser eftersom min pappa växte upp i Majorna. Jag minns inte min egen uppväxt så väl, men allteftersom jag läste, dök åtskilliga minnen upp. Även barnaga, som verkar ha varit en uppfostringsmetod man trodde på då. Det var också väldigt intressant att få ta del av en spännande släkthistoria, som kom så nära tack vare de illustrerande fotografierna.
Anders Lind –
En djupt engagerande självbiografi, skriven med insikter av en författare med utvecklad psykologisk blick.
Hennes erfarenheter visar hur ett barn, trots ogynnsamma förhållanden under uppväxten, hittar sin väg till ett rikt vuxenliv. Detaljrikedomen i skildringen är imponerande, få har så god uppfattning om händelser långt bak i tiden.
En mörk fond till trots, finner hon möjligheter att med fantasins hjälp och stöd i sin omgivning undvika att hamna i självömkan och självdestruktivitet.
Utan tvekan ger boken genom sin rättframhet, både litterär behållning och en känsla att ha kommit närmare författarjaget. Boken skulle dessutom lämpa sig mycket väl för en filmatisering.
Frank Comstedt –
En bra och intressant berättelse om författarens uppväxt.
Platser och händelser påminner mig om min egen
uppväxt på Gråberget i Majorna vid samma tid.
Eva Rehbinder, författare –
Nu läst ut Susannas bok. Många igenkänningstecken på många plan och konstaterar att livet är spännande. Vi behöver använda det väl och ta lärdom av det vi möter.
Gott är att veta att ”Döden finns inte”. Det är vad jag länge har anat …
Susanne Ellbin –
Sista semesterveckan har jag tillbringat med denna bok. Och det är en bekantskap jag verkligen uppskattat. Igenkänning till viss del, men framför allt Susannas personliga sätt att skriva. Så unikt! Sällan har jag känt mig så nära den som formulerat texten. Stort tack!
Robert Frykner –
Bra bok som griper tag. Så många angelägna ämnen! Det gamla Göteborg: Jag känner mig förflyttad i rummet och tiden. Skolans betydelse för barns demokratiska träning i kommunikation: ”Diskussionstimmarna” i högstadiet måste ha varit väldigt utvecklande. Beroende: Pappans alkoholism och författarens choklad- och sötsug, lätt att känna igen sig i. Förmågor att förutspå framtid: Bakomliggande mekanismer, kvantfysik? Determinism och fria viljan. Samhällssyn: Småskalighet och närdemokrati samt Kuba som en modell att åtminstone delvis ta efter.