Folk pratar gärna om drömmar och framtidsplaner, men det stannar ofta där. Vid pratet. Det är inte lika ofta man hör talas om någon som faktiskt gör slag i saken, som förverkligar den där drömmen, som vågar hoppa. Men nu gör min familj det. Och när chocken väl lagt sig hos dem vi berättar för så är det förvånansvärt många som hyllar vårt beslut. Som säger att de själva skulle vilja göra något liknande ”om bara” …
Lisa Hagsten börjar skriva dagbok tre månader innan hon, hennes man och deras två söner, fem och sju år gamla, flyttar från sitt radhus i den växande Stockholmsförorten till en villa i en skånsk by nära havet. Hennes mål är att skriva under ett helt år och ge en ärlig och rak skildring av hur en helt vanlig familjs långflytt kom att bli. Hon delar med sig av stort som smått – alltifrån praktiska grejer till existentiella reflektioner och är mån om att få med hela familjens perspektiv på flytten och allt som den medför.
”Mamma, jag har ett bra liv här, jag vill inte flytta” , sa Hjalmar när vi kom hem efter klippningen. Vad svarar man på det? Det finns inga ord jag kan säga i det här läget som tröstar.
Det blir ett omvälvande år för familjen, särskilt som flytten sker mitt under en pandemi med smitträdsla, ovisshet och inställda planer. Hur kommer man in i ett nytt jobb när man måste arbeta hemifrån hela tiden? Hur lär man känna nya människor när man uppmanas att begränsa sociala kontakter?
Författare: Lisa Hagsten
ISBN: 9789178856183
Bandtyp: Mjukinbunden med 168 sidor
Provläsning: Hitta hem
Pressmaterial omslagsbild: 9789178856183
Pressmaterial författarbild: Lisa Hagsten
L. Bergstedt –
Lisa skildrar ett annorlunda och omvälvande år av sitt liv med COVID-19 i världen och en flytt över landet för att hitta ett hem som inte känns som en tillfällig landningsplats tillsammans med sin familj. Boken är skriven i dagboksform, och följer som sådan livets naturliga flöde av händelser. Vissa dagar händer det många och stora saker, emedan andra kan tyckas nästan triviala. Men med familjeflytten och COVID-19 i fonden blir även vardagsbekymmer och småsaker kännbart verkliga. Lisa skriver enkelt och med en vardagskraft som hänför, och jag engagerar mig i rädslan för att vara ny någonstans, i oron för barnen och deras egentliga drivkraft i någonting som de kanske inte till fullo förstår, och i glädjen och stoltheten i att våga och över att ha vågat. Hitta hem är en dagbok och en dokumentär skildring av ett levnadsår, men det blir också en hyllning till den egna rådigheten och till kraften i den egna viljan, i det egna modet, och i familjen. En mycket fin och läsvärd bok. Tack, Lisa!
bobojs_bokfynd –
Hur vet man egentligen när man har hittat hem? Hur vet man vad som vore bäst för en själv, för att inte tala om resten av familjen? Lisa Hagsten börjar föra dagbok när hon och familjen har sålt sitt hus i Stockholm och köpt ett större hus på landet i Skåne. Hon har sagt upp sig från sitt jobb och söker nya tjänster. Mitt i flyttstöket, jobbsökandet och all oro över om hon har fattat rätt beslut, bryter dessutom covid-19-pandemin ut. Som om familjen behövde fler utmaningar…
Dagboksformen är en av mina favoritstilar när det kommer till litteratur. Jag upplever att jag verkligen kommer nära personen som har skrivit, och det känns mer genuint. Lisa har ett sätt att uttrycka sig på som blir både lätt att läsa, samtidigt som det fångar in läsaren direkt och väcker många tankar. På något sätt känns det som om vi blir bra vänner! (Säg till om du vill rymma och leta upp Savage Garden – jag hakar på direkt!) Det är en bok som kommer att finnas kvar inom mig långt efter att jag har läst ut den. Som Lisa skriver: ”En flytt skapar nya minnen från nya platser, den suddar inte ut tidigare minnen från andra platser.” En stark 4 av 5.
/bobojs_bokfynd
Kristina Larsson –
”Hitta hem” av Lisa Hagsten. En dagbok från en familjs omvälvande flytt-(och pandemi) år. Boken ges ut av Visto förlag.
Lisa och hennes man och deras två barn bestämmer sig för att flytta från sitt radhus i en Stockholmsförort till en skånsk ny nära havet. Lisas dagboksanteckningar tar sin början tre månader före flytten och pågår ett år framåt. Under detta året pågår dessutom coronapandemin.
Denna boken gillade jag skarpt. Här kommer alla familjemedlemmars känslor och tankar fram även om det är mamma Lisa som skriver dagbok. (De två sönerna är fem och sju år gamla). Boken är lättläst och intressant hela vägen och speglar inte bara en familjs flytt utan också pandemi restriktioner och oron som fanns i samhället då. Det blir alltid lite extra känsligt då barn ska flytta då en såklart sätter sitt barns bästa först och kanske tvivlar på om man fattat rätt beslut. Tankarna på att flytta ifrån släkt och barnens kompisar. (Min son kan till exempel fortfarande sakna sina första år och Eslövs tiden och sin förskoletid). Kan också känna igen mig i Lisas kärlek till att vistas vid havet. Detta är en perfekt bok för dig som vill läsa något från det verkliga livet och vill komma ut ur deckarträsket en stund.😎 Dessutom en perfekt bok för den ovana läsaren eller helt ärligt en bra bok för alla❤️
Stinas_boksida –
Lisa och hennes familj har vågat ta det stora steget som många bara drömmer om, att börja om på ett nytt ställe. Det är inget förhastat beslut utan något de tänkt på länge.
Hon börjar skriva dagbok tre månader innan de flyttar från sitt radhus i en Stockholmsförort till en villa vid havet i en by i Skåne. Under ett år får vi följa familjen i vardagen och flytt. Att bryta upp och flytta långt iväg kan vara ganska omtumlande.
Vad gör man när barnen inte vill flytta eller har kompisar man inte vill lämna?
Hur är det att börja på ett nytt jobb när man börjar mitt i pandemin och många jobbar hemma? Eller skaffa nya vänner när man ska undvika kontakt?
Vi får hela familjens perspektiv på flytten och allt vad dem medför.
Det är ett stort steg att flytta från en storstad till en liten by där man inte känner någon. Att lämna vänner och familj och inte längre ta den där spontanfikan.
Det kan inte vara lätt att tala om för barnen att man ska flytta långt iväg och inte kunna träffa sina kompisar som nu. Ännu värre är det ju när barnen gråter förtvivlat över det.
Ett halvår efter flytten känner Lisa att de verkligen gjorde rätt val som flyttade, och säger samtidigt till andra som har samma tankar; bara gör det.
Det är mycket känslor, vilket man förstår att det, när man bryter upp och börjar om. Jag gillar boken. De gjorde något jag hade liknande tankar på som ung, men jag vågade inte ta steget ut i det okända, vilket jag ångrat många gånger.
Boken är lättläst och förutom familjens flytt och vad det innebar får vi också mycket insyn i pandemins restriktioner. Det känns både äkta och ärligt.
Tack snälla @lisahagsten för frågan om jag ville läsa ❤️