Plutte är en påhittig och modig kanin,
men han är inte som andra kaniner.
När Plutte flyttar till familjen Björk vill han nämligen vara med på allt som familjen gör. Men det är inte alltid det passar en kanin …
Berättelsen om kaninen Plutte och familjen Björk är inspirerad av författarens egen familj och deras kanin, som ständigt hamnade i diverse äventyr.
Författare: Marie Svedberg Axelson
Illustratör: Malin Olsson
Evelina –
Plutte är en påhittig och modig kanin, men han är inte som andra kaniner. När Plutte flyttar till familjen Björk vill han nämligen vara med på allt som familjen gör. Men det är inte alltid det passar en kanin… Jag och min familj har haft två kaniner som hette Flisan och Jocke. Flisan var tyvärr inte så snäll utan var mer sur och tråkig. Jocke däremot var en rolig och härlig kanin som var med på nästan allt. Våran katt Tiger blev till och med kompis med Jocke och följde alltid med ut till Jocke. Men Plutte är en charmig och busig kanin som tror att han kan vara med överallt. Han äventyrlig och det kan ju vara bra i vissa lägen men inte i alla och det får han erfara. En mysig och charmig sagobok som alla barn kommer älska
Litteraturskogen –
En liten svart kanin får följa med en familj hem från djuraffären. Kaninen får namnet Plutte och får vara med om minst sagt spännande äventyr.
En kanin som dels smiter in i bilen när ingen ser för att följa med på barnens skolavslutning. Dels rymmer för att ta sig ut på äventyr. Det är en ovanlig kanin, och en ovanligt busig och sprallig kanin som gärna ser sig om i världen och vill upptäcka nya saker.
Det är en sprallig och busig bok på många sätt. Men jag tror att berättelsen hade passat bättre som bilderbok än som kapitelbok. I och med att man får höra berättelsen både från kaninens perspektiv och från familjens så känns berättelsen mer passande för 3 till 6 åringar än 6 till 9 åringar.
Jag reagerade även på några ordval som jag kände var lite onödiga för berättelsen, när det dessutom är en barnbok. En sådan scen är i skolan där två pojkar börjar bråka och slåss där scenen föregås med följande mening.
Tigger du stryk?
Att barnen är oense är sin sak men att det skulle komma till att slåss kändes inte som att det var nödvändigt för berättelsen.
Något som gjorde mig något förvirrad emellanåt var skiftningarna mellan berättarperspektiv och skiftningarna i tid. När berättelsen skiftar berättarperspektiv hade det behövts påtalas mycket tydligare för att läsaren ska hänga med. Ett exempel är att bryta rad eller att börja nytt kapitel när man byter berättarperspektiv, men här gjordes det mitt i ett stycke och ibland kändes det som att det hände mitt i en mening också.
När det skedde skiften mellan berättarperspektiven så hände det att det var två scener som nog egentligen skulle utspela sig samtidigt, men som blev väldigt märkliga i förhållande till varandra. Återigen så skapade det en del förvirring som hade kunnat undvikas om man byter stycke eller kapitel.
Antropomorfiseringarna kändes emellanåt lite klumpiga. Visst är det kul att kaninen har egna tankar och känslor. Men i och med att man fick ta så stor del av familjens tankar och berättarperspektiv så kändes kaninen ibland mer mänsklig än som en kanin. I och med alla antropomorfiseringar så kändes boken mer som att den riktade sig till 3 till 6 år än till 6 till 9 år.
Ett spännande, fartfyllt och roligt äventyr för en liten nyfiken kanin.